SÄLLSKAPETS BILDANDE:

Upprinnelsen till Alfhild Agrell-sällskapet

På Sambiblioteket i Härnösand finns det en Alfhild Agrellsal, men för det stora flertalet har nog den Alfhild som i början av oktober 2011 fick ge namn åt den nya föreläsningssalen varit en helt okänd person. En som däremot kände till henne mycket väl var professor Ingeborg Nordin Hennel, som skrivit ett par artiklar om henne i Nordisk Kvinnolitteratur, band II, och vars monografi Alfhild Agrell: Dömd och glömd. En studie i Alfhild Agrells liv och dikt gavs ut redan 1981.

När Agrells namn aktualiserades på Sambiblioteket 2011 hade det sedan några år tillbaka börjat dyka upp även i andra sammanhang. Inom ramen för Riksteaterns Spetsprojekt, ett teaterprojekt med syfte att lyfta fram äldre, delvis bortglömda kvinnliga dramatiker, sattes Alfhild Agrells drama Räddad (1882) upp på Östgötateatern 2007 i regi av Jenny Andreasson. Östgötateatern och Riksteatern instiftade också ett Alfhildpris som delades ut 2008-2010 och som syftade till att stimulera nutida dramatik som verkar i Alfhild Agrells anda ”och därmed synliggör ett kvinnligt perspektiv på allmänmänskliga frågor”.

Östgötateaterns uppsättning av pjäsen Räddad hade stor framgång och turnerade sedan för utsålda hus i övriga Sverige under våren 2008, och Maria Lycken och Margareta Bergvall m.fl. från Härnösand såg den under turnén. I biljettpriset ingick en nyutgåva av Räddad, utgiven av det lilla kvinnoförlaget Rosenlarv. Det visade sig så småningom att det fanns ett växande intresse för Alfhild Agrell på flera olika håll i Härnösand – sådant sprids ju med mun-mot-mun-metoden i en liten stad. Här fanns en kvinnogrupp, bestående av Doris Dahlin, Barbro Ekevärn, Birgitta Holmgren-Wallin, Berit Lindberg, Anna-Lena Lundblad och Sigrid Norrbin, som hade läst pjäsen Räddad i sin bokcirkel och som i samband med det beslöt att ta hand om Alfhild Agrells bortglömda och förfallna gravplats på Säbrå kyrkogård utanför Härnösand. Länsmuseet Murberget utsåg kvinnorna i gruppen till faddrar för graven, som sedan dess omsorgsfullt vårdas av dem.

Den här gruppen hade också kontakt med en iransk kvinna i Malmö, Farrah Mustajärvi, som kommit som ung flykting från Iran till Sverige. När hon tyckte att hon hade lärt sig tillräckligt mycket svenska för att kunna läsa svensk skönlitteratur upptäckte hon på egen hand Alfhild Agrell och blev så tagen av författarinnan och hennes radikala och kvinnoengagerade budskap att hon trots svårigheterna med det lite ålderdomliga språket översatte pjäsen Räddad till sitt eget modersmål farsi. Den finns också utgiven på farsi i en liten upplaga. Det är ganska märkligt att tänka sig att det i dag sitter kvinnor inte bara här i Sverige utan också i Iran och läser ett svenskt drama från 1880-talet, skrivet av en kvinna.

Även på Länsbiblioteket i Västernorrland hade det funnits ett intresse för Agrell. I samband med en kartläggning av författare med anknytning till Medelpad och Ångermanland hade Isabella Josefsson skrivit en lång artikel om Alfhild Agrell med fakta om författarinnan, med citat ur vissa verk och en bibliografi. Västernorrlands museum uppvisade ett likartat engagemang. Där hade man bland annat studerat hennes författarskap i ett projekt om citat från olika ångermanländska författare. På Institutionen för humaniora vid Mittuniversitetet hade litteraturvetare också intresserat sig för Agrell inom ramen för studier av regionala författare.

Det försiggick alltså redan en hel del verksamhet som innefattade Alfhild Agrell. Men en av  orsakerna till att intresset för henne vaknade till liv med en sådan kraft var utan tvekan den heldag i april 2011, då de litterära sällskapen i Västernorrland deltog med föredrag om sina respektive författare. Programmet hade rubriken Sällskapsmöten i Härnösand och det hela ägde rum på Sambiblioteket i DELS regi (DELS = De Litterära Sällskapen i Sverige). Det första föredraget hölls av Ingeborg Nordin Hennel, som egentligen var inbjuden att tala om Olof Högberg, men som i stället hade valt att berätta om Agrell under rubriken Alfhild Agrell, kvinnlig författare bland många manliga. Det var en verklig upplevelse för den intresserade publiken att få höra om denna märkliga och oförtjänt bortglömda författarinna. Moderator för programmet var Eva Söderberg, lektor i litteraturvetenskap på Institutionen för humaniora vid Mittuniversitetet. Bland de många åhörarna fanns också Lena Gedin och efter mötets slut konstaterade både hon och Eva Söderberg (utan någon större förvåning) att det bland de elva litterära sällskapen fanns tio stycken ägnade åt manliga författare och ett enda ägnat åt en kvinnlig författare, nämligen Laura Fitinghoff-sällskapet. Redan då väcktes alltså tanken på åtminstone ett kvinnligt författarsällskap till.     

I det nya sällskapets inledande skede under 2012 hade Eva Söderberg en samordnande funktion och fångade upp alla de olika trådar som ledde till Alfhild Agrell. Hon var bland annat medlem i Petrea, en kvinnoläsecirkel med gamla anor och med rötter i Fredrika Bremerförbundet. Lena Gedin, som också var medlem, hade berättat om Agrell i cirkeln och man planerade att läsa hela dramat Räddad där. Anna-Lena Lundblad från gravgruppen som också gärna ville lyfta fram Agrells författarskap meddelade Eva Söderberg att Farrah Mustajärvi skulle komma till Härnösand en vecka i juni 2012 och föreslog att alla som kunde tänkas vara intresserade av ett framtida Alfhild Agrell-sällskap skulle samlas vid en lunch på Sambiblioteket. Eva mejlade då till olika personer med anknytning till Agrell på Länsbiblioteket, Länsmuseet och Mittuniversitetet, vidare till kvinnogruppen som vårdade graven och till alla Petreorna (ett femtontal) och ytterligare några läsecirkeldeltagare. Hon föreslog en lunchträff på Café Samba på Sambiblioteket den 19 juni.

En ganska stor skara infann sig på Café Samba den aktuella dagen, och efter lunchen samlades fjorton intresserade kvinnor till ett improviserat möte i ett närliggande rum, där de i entusiastisk anda beslöt att bilda en religiöst och politiskt obunden ideell förening, vars främsta syfte skulle vara att sprida kunskap om Agrells liv och verk och stimulera den fortsatta forskningen om henne. En interimstyrelse tillsattes som skulle verka fram till det första årsmötet i början på följande år (med Eva Proffe som ordförande, Birgitta Holmgren-Wallin som vice ordförande, Gun Rooswall Persson som sekreterare, Anna-Lena Lundblad som kassör samt fyra övriga styrelseledamöter och Eva Söderberg som adjungerad ledamot).   

Så kom det sig alltså att Alfhild Agrell-sällskapet bildades den 19 juni 2012 i Härnösand, med önskan och hopp om att kunna återuppväcka intresset för en på sin tid ytterst framgångsrik och radikal kvinnlig dramatiker och mångsidig berättarbegåvning som alltför länge befunnit sig i skuggorna. Att sällskapet bildades just i Härnösand känns ju också helt naturligt med tanke på att det var Alfhild Agrells födelse- och uppväxtstad och det var här och i det omgivande landskapet som hon hade sina rötter.     

Eva Söderberg/Lena Gedin